Justitieombudsmannen överlät sin berättelse för 2024 till riksdagens talman

Riksdagens justitieombudsman Petri Jääskeläinen överlämnade fredagen den 13 juni sin verksamhetsberättelse för 2024 till riksdagens talman Jussi Halla-aho. 

År 2024 inkom 6 088 klagomål (7 124 år 2023). Detta är drygt 1 000 (14,5 %) färre än året innan, men under det innevarande året har antalet klagomål igen börjat stiga. Det största antalet klagomål gällde socialvården, 1 233 (1 136), polisen, 699 (855) och hälso- och sjukvården, 675 (803) samt brottspåföljdsområdet, 577 (591). Under berättelseåret avgjordes 6 286 klagomål. Motsvarande siffra 2023 var 6 876.

Antalet utlåtandeärenden och höranden var 156 (133 år 2023) och antalet inspektioner var 77 (83).

Tryggande av justitieombudsmannens konstitutionella ställning och oberoende

Justitieombudsman Petri Jääskeläinen framför i sitt anförande att justitieombudsmannens oberoende skulle kränkas av att en myndighet som står under justitieombudsmannens tillsyn, till exempel en annan tillsynsmyndighet, kunde rikta tillsynsåtgärder mot justitieombudsmannen, dvs. övervaka sin övervakare. Grundlagsutskottet har ansett att detta inte är möjligt i konstitutionellt hänseende.

I vissa situationer har en aktör som enligt grundlagen omfattas av justitieombudsmannens tillsyn hotats att hamna utanför justitieombudsmannens tillsynsbefogenheter. En sådan situation uppstod när man behandlade utövning av offentlig makt av Natos och Förenta staternas trupper på Finlands territorium. Grundlagsutskottet ville inte ens i ett sådant regleringssammanhang utesluta de högsta laglighetsövervakarnas befogenheter, utan lämnade utrymme för bedömning från fall till fall.

För den högsta laglighetsövervakaren lämpar det sig inte att utföra ”operativ” tillsyn över någon verksamhet, med vilket Jääskeläinen avser kontinuerlig och detaljerad tillsyn eller tillsyn över någon pågående verksamhet. Om justitieombudsmannen ingriper i ett anhängigt ärende eller i en pågående verksamhet, kan justitieombudsmannen inte längre på ett oberoende och objektivt sätt bedöma samma ärende i laglighetsövervakningen i efterhand.

Jääskeläinen bedömer att de största hoten i anslutning till ovan nämnda situationer kommer från Europeiska unionens direkt tillämpliga lagstiftning. Det här beror på att det i de övriga medlemsländerna i unionen inte finns några laglighetsövervakare som i fråga om sin konstitutionella ställning och sina befogenheter kan jämföras med justitieombudsmannen och justitiekanslern i Finland.

Justitieombudsmannens roll i efterhandskontrollen av lagarnas grundlagsenlighet

Biträdande justitieombudsman Maija Sakslin behandlar i sitt anförande justitieombudsmannens roll i efterhandskontrollen av lagarnas grundlagsenlighet.

Diskussionen om tillsynen över lagarnas grundlagsenlighet var särskilt livlig under berättelseåret. Flera experter meddelade att de övergått till att understöda en förstärkt efterhandskontroll av lagarnas grundlagsenlighet och ett möjligt grundande av en författningsdomstol. Däremot har det ägnats mindre uppmärksamhet åt frågan om hur ärenden som rör lagars grundlagsenlighet skulle kunna inledas när det gäller efterhandskontrollen.

I de länder där det finns en författningsdomstol eller där domstolarna har behörighet att pröva lagarnas grundlagsenlighet, är det ofta justitieombudsmannen som har behörighet att hänskjuta bestämmelsernas grundlagsenlighet till domstol för prövning. Vissa justitieombudsmän har även behörighet att begära att en domstol bekräftar huruvida lagarna uppfyller kraven enligt de internationella människorättskonventioner som är bindande för staten.

Behörigheten att hänskjuta en av parlamentet godkända lags grundlagsenlighet till domstol för prövning har kunnat begränsas så att justitieombudsmannen har rätt att inleda ärendet endast när ärendet har kommit till denne för bedömning i ett konkret klagomålsärende. Ofta har justitieombudsmannens behörighet dock inte begränsats till konkreta situationer, utan bedömningar kan begäras även i abstrakta situationer.

Europarådets Venedigkommission har upprepade gånger rekommenderat att justitieombudsmannen borde ges behörighet att begära ett abstrakt ställningstagande av författningsdomstolen om huruvida en lag som påverkar de grundläggande fri- och rättigheterna är förenlig med grundlagen.

Om en ändring som gäller uppenbarhetskravet i grundlagens 106 § skulle gå vidare, kunde det samtidigt vara möjligt att bedöma om justitieombudsmannen borde ha rätt att hänskjuta en fråga om en tillämplig lagbestämmelses grundlagsenlighet, som har uppkommit i samband med ett klagomål under behandling, till domstol för avgörande (i första hand Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen).

Justitieombudsmannen tolkar och utvecklar god förvaltning

Biträdande justitieombudsman Mikko Sarja granskar i sitt anförande några tolkningsfrågor som gäller allmänna förvaltningslagar och som ofta är aktuella i justitieombudsmannens laglighetsövervakning. Justitieombudsmannen övervakar traditionellt lagligheten i myndighetsförfarandet, och därmed är de allmänna förvaltningslagarna centrala. De syftar till att vars och ens rätt till behörig behandling och god förvaltning ska tillgodoses i enlighet med grundlagen. God förvaltning är kärnan i justitieombudsmannens uppgift att övervaka de grundläggande fri- och rättigheterna. Oftast är det fråga om att tillämpa offentlighetslagen, förvaltningslagen och språklagen. 

BJO Sarja granskar närmare frågor som gäller myndighetens beslutsfattande, sätt som olika lagar möjliggör att inhämta information från myndigheter och frågor som gäller språkliga rättigheter. I synnerhet i de sistnämnda har tyngdpunkten flyttats från traditionella språkfrågor i anslutning till myndighetsärenden till bedömning av myndigheternas webbplatser, användning av sociala medier, enskilda mycket speciella språkfrågor och användning av främmande språk.  

De äldsta allmänna lagarna har varit i kraft nästan som sådana redan länge, cirka 20–25 år, och de ger inte alltid entydiga svar. Å andra sidan lämnar de allmänna lagarnas luftiga karaktär rum för tolkning, vilket minskar behoven av ändringar. Det är ändå bra att regelbundet se över även dessa lagar. Det är viktigt att de allmänna lagar som stiftats för olika ändamål och vid olika tidpunkter är tydliga och aktuella inte bara i sig utan också i förhållande till varandra. En reform av offentlighetslagen är anhängig vid justitieministeriet. Behovet av granskning gäller också språklagen, samiska språklagen och förvaltningslagen.

Justitieombudsmannens berättelse har publicerats på justitieombudsmannens webbplats.

Ytterligare information ger förvaltningsassessor Astrid Geisor-Goman, tfn 09 432 3391.