Justitieombudsmannen och justitiekanslern
Finlands två högsta laglighetsövervakare är riksdagens justitieombudsman (JO) och j>ustitiekanslern i statsrådet (JK).
JO och JK har i stort sett likadana uppgifter och befogenheter. Båda övervakar att myndigheter och tjänstemän följer lag i sin verksamhet. Dessutom övervakar justitiekanslern advokaternas verksamhet.
I JK:s specialuppgifter ingår att undersöka klagomål och att övervaka lagligheten i regeringens åtgärder. Därför är JK närvarande vid regeringens sammanträden och förhandsgranskar handlingarna. JO har samma rättigheter men inga skyldigheter i detta avseende. De undersöker inte heller ett ärende som redan avgjorts av den andra laglighetsövervakaren.
Ska jag lämna in ett klagomål till justitieombudsmannen eller justitiekanslern?
Klagomål kan i princip riktas antingen till JO eller till JK. Det finns emellertid vissa betydande skillnader i deras uppgifter.
JO och JK undersöker inte samtidigt ett och samma ärende. Om ett klagomål sänds till båda två undersöks det vanligen av den som först fått klagomålet.
Det lönar sig att lämna in klagomålet direkt till den laglighetsövervakare till vilken ärendet hör enligt lagen om fördelningen av uppgifter. Om ett ärende lämnas till fel övervakare, överför justitieombudsmannen eller justitiekanslern ärendet till rätt laglighetsövervakare.
Som laglighetsövervakare är JO och JK självständiga, oavhängiga och jämnställda. De övervakar inte varandra.
Ny lag om fördelningen av uppgifter
Den nya lagen om fördelningen av uppgifter mellan justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justitieombudsman trädde i kraft den 1 oktober 2022. Genom lagen förnyades fördelningen av uppgifter mellan de högsta laglighetsövervakarna så att de motsvarar de specialuppdrag som laglighetsövervakarna har enligt lagstiftningen samt i praktiken etablerad specialisering.
Reformens centrala innehåll och mål
Övervakningen av tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna på individnivå och i synnerhet övervakning av rättigheterna för och bemötandet av personer i sårbar ställning koncentreras till justitieombudsmannen i större utsträckning än tidigare. Justitiekanslerns laglighetsövervakning inriktas på att granska strukturella frågor som gäller tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna när den offentliga förvaltningen utvecklas.
Målet med reformen är att minska problemen till följd av att justitieombudsmannens och justitiekanslerns uppgifter överlappar varandra, förbättra laglighetsövervakningens kvalitet och genomslagskraft samt stödja en enhetlig och konsekvent beslutspraxis.
De högsta laglighetsövervakarnas behörighet att övervaka lagligheten i myndigheternas och privata aktörers verksamhet när de sköter offentliga uppdrag är fortfarande densamma. Dock överför justitieombudsmannen och justitiekanslern i regel ärenden sinsemellan till den laglighetsövervakare till vilken behandlingen av ärendet har koncentrerats i den nya lagen. I praktiken gäller största delen av de ärenden som överförs sådana frågor som koncentrerats till justitieombudsmannen och de överförs från justitiekanslersämbetet till justitieombudsmannens kansli.
I justitieombudsmannens uppgifter betonas individens rättigheter
Till justitieombudsmannen koncentreras bland annat ärenden som gäller individens rättigheter inom social- och hälsovården och socialförsäkringen samt övervakningen av rättigheterna för barn, äldre och personer med funktionsnedsättning. Till justitieombudsmannen koncentreras också i regel ärenden som gäller förundersöknings- och säkerhetsmyndigheterna.
Till justitiekanslern koncentreras däremot ärenden som gäller utveckling av förvaltningens automatiska system, organisering av åtgärderna mot korruption samt offentlig upphandling, konkurrens och statligt stöd. Justitiekanslern behandlar fortfarande ärenden som hör till regeringsmaktens ansvar, även om de enligt lag annars ska koncentreras till justitieombudsmannen.
Ärendegrupper som koncentrerats till justitieombudsmannen
I den nya lagen har ärenden som gäller följande koncentrerats till justitieombudsmannen:
1) Försvarsmakten, Gränsbevakningsväsendet, militär krishanteringspersonal, Försvarsutbildningsföreningen samt militära rättegångar,
2) polisundersökning, befogenheter som föreskrivits för polis- eller tullmyndigheter, straffprocessuella tvångsmedel och förundersökning, dock inte utebliven förundersökning eller avbrytande och begränsning av förundersökning,
3) hemligt inhämtande av information, hemliga tvångsmedel, civil underrättelseinhämtning, militär underrättelseinhämtning och laglighetskontroll av underrättelseverksamheten,
4) fängelser och andra sådana anstalter i vilka någon har intagits mot sin vilja samt andra åtgärder som begränsar personens självbestämmanderätt,
5) uppgifter som hör till de nationella förebyggande mekanismer som avses i konventionen mot tortyr,
6) uppgifterna för den nationella tillsynsstruktur som avses i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
7) tillgodoseendet av rättigheterna för barn, äldre och personer med funktionsnedsättning samt asylsökande,
8) tillgodoseendet av individens rättigheter inom social- och hälsovården samt socialförsäkringen,
9) allmän intressebevakning,
10) tillgodoseendet av de rättigheter som tillförsäkras samerna som urfolk,
11) tillgodoseendet av romernas och andra gruppers rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur.
Lagen om riksdagens justitieombudsman
Lagen om justitiekanslern i statsrådet
Lagen om fördelningen av åligganden mellan jusitiekanslern i statsrådet och riksdagens JO
