Polisens förfarande ledde till justitieombudsmannens klander och lagstiftningsförslag

Riksdagens justitieombudsman (JO) Petri Jääskeläinen har gett en anmärkning till en brottsutredare för lagstridigt förfarande vid avslutande av förundersökning och givande av anmärkning. Dessutom har JO för tredje gången fäst Polisstyrelsens uppmärksamhet vid problem i förundersökningens beslutsprocess i polisens informationssystem. JO har också gjort en framställning till justitieministeriet och inrikesministeriet om att avskaffa en brist som JO observerat i lagstiftningen. 

En äldre konstapel som var utredare hade gett den brottsmisstänkte en skriftlig anmärkning, även om det inte fanns lagliga förutsättningar för detta. JO betonade att det är ett tillräknande avgörande att ge en anmärkning med stöd av förundersökningslagen. Detta förutsätter i synnerhet att bevisen för gärningsmannens skuld som erhållits i förundersökningen är klara. I detta fall hade den misstänkte inte förhörts och hen hade inte ens kännedom om brottsmisstanken mot hen. Rätten att bli hörd är en av de viktigaste garantierna för rättsskyddet enligt grundlagen. 

Endast undersökningsledaren skulle ha haft behörighet att fatta beslut och ge anmärkningen. Utredaren hade dock själv fattat beslut i ärendet och registrerat beslutet i informationssystemet för polisärenden med undersökningsledarens användarnamn utan att meddela undersökningsledaren om detta.

JO ansåg att utredaren ännu hade betett sig osakligt när den person som fått anmärkningen hade kontaktat utredaren ångestfylld på grund av anmärkningen.

JO har redan i två tidigare avgöranden ansett det vara mycket problematiskt att man i polisens informationssystem överhuvudtaget har skapat en möjlighet att fatta beslut för någon annans räkning och dessutom så att beslutet också kan fattas av en tjänsteman som på grund av sin ställning inte ens har laglig rätt att fatta beslutet. Enligt JO borde undersökningsledaren själv godkänna beslutet i informationssystemet med sitt eget användarnamn. JO fäste också för tredje gången Polisstyrelsens uppmärksamhet vid de problem som det förfarande som godkänns i Polisstyrelsens anvisning kan leda till och som detta fall är ett konkret exempel på.

JO konstaterade också mer allmänt att en anmärkning enligt förundersökningslagen är ett avgörande som hör till tillämpningsområdet för artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) och som tillräknar brottet, dvs. upphäver oskyldighetspresumtionen. Ett sådant avgörande kan i princip endast fattas av en domstol. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har dock godkänt behandlingen av mindre brottmål och upphävandet av oskyldighetspresumtionen utanför domstolarna, men endast under förutsättning att den misstänkte har möjlighet att få ärendet behandlat i domstol.

I Finland kan givande av anmärkning enligt förundersökningslagen dock inte föras till domstol för behandling. JO anser att antingen en sådan möjlighet borde skapas eller att polisens behörighet att fatta ett beslut som tillräknar brottet och ge en anmärkning borde slopas, vilket har gjorts för åklagarens del. Båda alternativen kräver lagstiftningsåtgärder.
I detta fall hade undersökningsledaren sedermera raderat utredarens lagstridiga avgörande om anmärkning. JO betonar dock att till exempel möjligheten att anföra klagomål inte är tillräcklig med tanke på artikel 6 i människorättskonventionen, utan skuldfrågan ska i sista hand kunna föras till domstol.

JO föreslog för justitieministeriet och inrikesministeriet att de vidtar åtgärder för att avhjälpa den brist som JO observerat i lagstiftningen.

JO har bett Polisstyrelsen och ministerierna meddela senast den 28 juni 2024 vilka åtgärder hans beslut har föranlett.

Beslut 4610/2022 har publicerats (på finska) på justitieombudsmannens webbplats www.ombudsman.fi 

Mer information ger äldre justitieombudsmannasekreterare Peter Fagerholm, tfn 09 432 3372.