Patienter med schizofreni erbjuds inte den socialservice som de har rätt till enligt lag

Biträdande justitieombudsman (BJO) Maija Sakslin har gett två avgöranden om socialservice för personer med kronisk schizofreni.

Kränkning av privatlivet

BJO konstaterade i sitt avgörande (1942/2021) att möten mellan mamma och dotter de facto hade begränsats kraftigt genom att välja en boningsort åt klienten långt från de närmast anhöriga. BJO anser att ärendet ska bedömas både med tanke på grundlagen och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

BJO konstaterade att man inte kunde undvika intrycket att kontakten med dottern och barnbarnen inte hade getts någon betydelse när den bästa boningsorten bedömdes.

Enligt Europakonventionen får myndigheterna inte ingripa i utövandet av rätten till privatliv och familjeliv, utom när lagen tillåter det och det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt bland annat för att trygga den nationella och allmänna säkerheten eller andra personers rättigheter och friheter.

Yrkesutbildade personer inom socialvården erkänner inte rätten till avgiftsfri service för personer med kronisk schizofreni

BJO konstaterade att staden hade handlat fel när den tog ut en avgift för hemvården. Enligt anteckningarna hade den avgift som tagits ut för servicen haft en kraftig inverkan på att klienten inte ville använda servicen. Med hjälp av hemvården har man gjort det möjligt att bo hemma och kunnat undvika vårdperioder på sjukhusavdelningen.

I sitt avgörande (6600/2021) ansåg BJO Sakslin att välfärdssamkommunen hade agerat felaktigt när den hänvisade klienten att köpa avgiftsbelagd städservice. Den avgift som tagits ut för tjänsten kan ha äventyrat klientens tillgång till tillräcklig näring. Det hade varit nödvändigt att städa bostaden för att trygga både klientens fysiska och psykiska välbefinnande. Det har inte heller varit lämpligt att minska antalet städningar av ekonomiska skäl.

Enligt handikappservicelagen hör det till kommunens, numera välfärdsområdets särskilda skyldigheter att ordna nödvändig boendeservice för rehabiliteringsklienter inom mentalvården, som även bedöms vara personer med svår funktionsnedsättning. Serviceboende enligt handikappservicelagen är en avgiftsfri helhet för klienten, även om den skulle bestå av avgiftsbelagda tjänster som ordnas med stöd av olika lagar, såsom hemvård och hjälp med städning av bostaden.

BJO anser att det med tanke på tillgodoseendet av de psykiatriska patienternas rättsskydd är ett allvarligt missförhållande om rätten till avgiftsfria tjänster enligt handikappservicelagen inte erkänns när personens servicebehov beror på en långvarig psykisk sjukdom som begränsar funktionsförmågan.

BJO anser att de fel som begåtts är mycket allvarliga. Utgångspunkten för lagstiftningen är att yrkesutbildade personer inom socialvården genom sitt eget agerande säkerställer att personer i sårbar ställning får nödvändig omsorg. Tillräcklig föda och en livsmiljö som inte äventyrar en persons hälsa är absoluta förutsättningar för att trygga nödvändig omsorg. 

På grund av de allvarliga fel som observerats i förfarandet har BJO beslutat att ännu undersöka hur välfärdsområdena i fortsättningen ser till att missförhållandena inte upprepas för andra klienter som behöver särskilt stöd. En separat specificerad begäran om utredning skickas till välfärdsområdena.

Biträdande justitieombudsman Maija Sakslins avgöranden 1942/2021 och 6600/2021 har publicerats (på finska) på justitieombudsmannens webbplats www.ombudsman.fi.

Mer information ger referendarierådet Lotta Hämeen-Anttila, tfn 09 432 3353.