Justitieombudsmannen överlät sin berättelse för 2023 till riksdagens talman

Riksdagens justitieombudsman Petri Jääskeläinen överlämnade tisdagen den 25 juni sin verksamhetsberättelse för 2023 till riksdagens talman Jussi Halla-aho. 

År 2023 inkom 7 124 klagomål (6 613 år 2022). Detta är drygt 500 (7,7 %) fler än året innan. Det största antalet klagomål gällde socialvården, 1 136 (997), polisen, 855 (821) och hälso- och sjukvården, 803 (751) samt brottspåföljdsområdet, 591 (672). Under berättelseåret avgjordes 6 876 klagomål. Motsvarande siffra 2022 var 6 857.

Antalet utlåtandeärenden och höranden var 133 och antalet inspektioner var 83 (76 år 2022).

Betydelsen av justitieombudsmannens egna initiativ i laglighetsövervakningen

Justitieombudsman Jääskeläinen behandlar i sitt anförande i berättelsen justitieombudsmannens egna initiativ, som vid sidan av behandlingen av klagomål och inspektionsverksamheten är den tredje formen av justitieombudsmannens laglighetsövervakning.

De egna initiativen grundar sig på justitieombudsmannens egna observationer i ärenden där det finns anledning att misstänka lagstridigt förfarande eller brister i tillgodoseendet av rättsskyddet eller de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. I de egna initiativen är det ofta fråga om ärenden som är förknippade med strukturella missförhållanden eller som har större betydelse än i enskilda fall.

De egna initiativen är särskilt viktiga för att trygga rättigheterna för och behandlingen av sådana människor som inte kan lämna in klagomål om de kränkningar som de upplevt. De kan till exempel vara barn, äldre, personer med funktionsnedsättning eller psykiatriska patienter. 

Ett eget initiativ kan också tas av processuella skäl. Om det till exempel i samband med en demonstration kommer in ett flertal klagomål om polisens förfarande, kan det vara ändamålsenligt att utreda helheten på eget initiativ, där man från olika klagomål kan ta med alla händelser, påståenden och frågor som är relevanta för utredningen av ärendet.

Antalet egna initiativ är litet, årligen under 100, men de har större betydelse än antalet. De egna initiativen är mycket effektiva, eftersom i genomsnitt cirka 70 % av dem leder till åtgärder från JO:s sida. 

Laglighetskontroll inom hälso- och sjukvården

I sitt anförande tar biträdande ombudsman Maija Sakslin upp justitieombudsmannens tillsyn över hälso- och sjukvården. Justitieombudsmannen övervakar den offentliga hälso- och sjukvården, men också privata aktörer inom hälso- och sjukvården då de sköter ett offentligt uppdrag. På basis av antalet inkomna klagomål har hälso- och sjukvården under flera år varit ett av de största sakområdena inom justitieombudsmannens laglighetskontroll. Klagomålen gäller i allmänhet tillgång till vård, rätt till god vård och gott bemötande, rätt att få information samt svar på begäran, förfrågningar och anmärkningar.

God vård av patienten förutsätter förutom medicinsk ändamålsenlighet även alltid att patientens grundläggande fri- och rättigheter tillgodoses och att skyldigheterna enligt annan lagstiftning fullgörs. Justitieombudsmannen övervakar speciellt hur patientens självbestämmanderätt och integritetsskydd tillgodoses, patienternas förhållanden och bemötande samt hur patienterna får råd, hur de informeras om sina rättigheter och hur deras anhöriga och närstående tas i beaktande.

Eftersom justitieombudsmannens tillsyn är laglighetskontroll tar justitieombudsmannen inte ställning till medicinska eller odontologiska omständigheter. När bedömningen förutsätter medicinsk sakkunskap begär justitieombudsmannen i allmänhet ett utlåtande av regionförvaltningsverket eller Valvira. Vid inspektionerna kan justitieombudsmannen anlita utomstående experter inom hälso- och sjukvården. 

I justitieombudsmannens berättelse ingår en förteckning över brister i tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster och i lagstiftningen. Justitieombudsmannen har gjort framställningar om komplettering av lagstiftningen i syfte att avhjälpa dessa brister.

Justitieombudsmannen har i klara fall gjort framställningar om gottgörelse. Utgångspunkten har varit att rätten till tillräckliga hälsovårds- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet som tryggas som en grundläggande fri- och rättighet och mänsklig rättighet inte har tillgodosetts. I allmänhet har framställningarna särskilt gällt tillgången till vård eller vårdens kvalitet.

Offentliga uppdrag har stor rättslig betydelse

Biträdande justitieombudsman Mikko Sarja behandlar i sitt anförande begreppet offentligt uppdrag som definierar justitieombudsmannens tillsynsbefogenheter och dess förhållande till bestämmelserna i grundlagen om att anförtro någon annan än en myndighet en offentlig förvaltningsuppgift. Justitieombudsmannen har övervakat myndigheterna sedan början av sin verksamhet 1920; de som sköter offentliga uppdrag har justitieombudsmannen övervakat först sedan 1991. Begreppet har inte definierats i lagen, utan får sitt innehåll från justitieombudsmannens tolkningar. Begreppet offentlig förvaltningsuppgift, som funnits i grundlagen sedan 2000, får däremot innehåll i synnerhet i lagberedningen och genom grundlagsutskottets tolkningar. 

Båda begreppen är kopplade till att myndighetsuppgifter anförtros privata aktörer. Detta tillvägagångssätt används numera i mycket stor utsträckning vid skötseln av olika uppgifter som hör till myndighetens organiseringsansvar och vid produktionen av tjänster. Dessa privata aktörer övervakas också av justitieombudsmannen, så kretsen av tillsynsobjekt måste ständigt omvärderas. 

Som begrepp lämnar offentliga uppdrag och offentliga förvaltningsuppgifter rum för tolkning inte bara i sig utan också i förhållande till varandra, och de åtskiljs inte heller alltid tydligt i lagstiftningen. Det är dock viktigt att gestalta skillnaden, eftersom begreppen har egna syften och förvaltningens allmänna lagar, såsom förvaltningslagen och språklagen, tillämpas på privata aktörer endast när de sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Begreppet offentligt uppdrag är mer omfattande än offentlig förvaltningsuppgift. Därmed omfattar justitieombudsmannens tillsynsbefogenhet även sådana uppgifter som inte kan betraktas som offentliga förvaltningsuppgifter, såsom Postis skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och Yles skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster. 

Det är viktigt att verksamhetsutövaren är medveten om sin roll åtminstone i fråga om att sköta den offentliga förvaltningsuppgiften och de skyldigheter som följer av denna roll. Därför är det viktigt att i lagberedningen och när lagar stiftas identifiera, utvärdera och påvisa offentliga förvaltningsuppgifter – och vid behov offentliga uppdrag. 

Justitieombudsmannens berättelse har publicerats på justitieombudsmannens webbplats.

Ytterligare information ger förvaltningsassessor Astrid Geisor-Goman, tfn 09 432 3391.