Justitieombudsmannen överlämnade sin berättelse för år 2022 åt riksdagens vice talman

Riksdagens justitieombudsman Petri Jääskeläinen överlämnade sin verksamhetsberättelse för 2022 till riksdagens förste vice talman Juho Eerola torsdagen den 15 juni.

År 2022 inkom 6 613 klagomål (7 732 år 2021). Detta är det tredje största antalet klagomål genom åren. Det största antalet klagomål gällde socialvården, 997 (1 142), polisen, 821 (922) och hälso- och sjukvården, 751 (1 322) samt brottspåföljdsområdet, 672 (477). Störst var ökningen i antalet klagomål inom brottspåföljdsområdet (40 %). Under berättelseåret avgjordes 6 857 klagomål. Motsvarande siffra 2021 var 7 892.

Antalet utlåtanden och hörandetillfällen uppgick till rekordnivå, 168 ärenden. Antalet inspektioner var fortfarande lägre än vanligt på grund av coronaepidemin. År 2022 gjordes 76 inspektioner (39 år 2021).

Justitieombudsmannens inspektionsverksamhet

Justitieombudsman Jääskeläinen behandlar i sitt anförande justitieombudsmannens inspektionsverksamhet.

Undersökningen av klagomål är i praktiken den viktigaste formen av justitieombudsmannens laglighetsövervakning. Alla människor förmår, vill eller förstår dock inte att anföra klagomål om de kränkningar eller missförhållanden som de upplevt. Inspektionerna är särskilt viktiga för att trygga rättigheterna för och behandlingen av sådana personer, såsom barn, äldre, personer med funktionsnedsättning, frihetsberövade och utlänningar. Inspektionerna är viktiga även inom andra sådana områden inom myndighetsverksamheten där klagomål vanligtvis sällan lämnas in. Sådana områden är till exempel behandlingen av beväringar samt säkerhetsmyndigheternas hemliga inhämtande av information.

Inspektionsverksamheten och justitieombudsmannens övriga uppgifter, i synnerhet behandlingen av klagomål, stöder varandra. Den information och erfarenhet som inspektionerna ger kan tas till vara och utnyttjas när man behandlar klagomål och vice versa. Klagomålsförfarandet är skriftligt, vilket ofta begränsar möjligheten att få en mångsidig bild av det ärende som undersöks. 

Vid en inspektion finns det däremot möjlighet till en muntlig dialog med inspektionsobjektets ledning, personalen och med de personer som placerats där. En inspektion ger även en autentisk bild av omständigheterna i inspektionsobjektet. Därför utgör inspektionerna ett bra tillfälle, inte bara för laglighetsövervakning, utan också för justitieombudsmannens åtgärder för att förebygga kränkningar samt styra och utveckla myndighetsverksamheten.

Uppföljningen av justitieombudsmannens åtgärder 

Biträdande justitieombudsman Maija Sakslin granskar i sitt anförande uppföljningen av effekterna som justitieombudsmannens ställningstaganden och framställningar har lett till. Lagbundenhet och lagenlighet har traditionellt respekterats i finländsk rätts- och förvaltningskultur. Detta har för justitieombudsmannen skapat en verksamhetsmiljö där det inte har funnits något särskilt behov av omfattande, systematisk uppföljning i efterhand eller efterkontroll. Under de senaste åren har uppföljningen i efterhand ökat och till åtgärdsavgörandena har oftare än tidigare bifogats en begäran om att meddela vilka åtgärder justitieombudsmannens ställningstaganden och framställningar har föranlett. Uppföljningen av hur författningsförslagen framskrider sker systematiskt och i allmänhet ber justitieombudsmannen aktören meddela vilka åtgärder framställningen har föranlett. Om man vill effektivisera uppföljningen av författningsförslagen kan detta ske i en tätare växelverkan med riksdagen än i nuläget, till exempel i samband med behandlingen av berättelsen. 

Som en del av justitieombudsmannens laglighetsövervakning görs också författningsförslag och andra förslag för att förverkliga ställningstagandena eller rekommendationerna av de organ som övervakar människorättskonventionerna. I den nationella människorättsinstitutionens interna arbetsfördelning är det dock Människorättscentrets uppgift att följa upp tillgodoseendet av de mänskliga rättigheterna. Riksdagens tillgång till information skulle förbättras om Människorättscentrets berättelse lämnades till riksdagen.

Förändringar och utmaningar inom brottspåföljdsområdet

Biträdande justitieombudsman Pasi Pölönen fäster i sitt anförande uppmärksamheten vid brottspåföljdsområdet. Justitieombudsmannen har övervakat fängelser sedan 1920-talet. Idag omfattar verksamheten även övervaknings- och rapporteringsuppgifter enligt den internationella konventionen om mänskliga rättigheter.

Bestämmelserna i fängelselagen är mycket detaljerade och förutsätter kompetens från utövarens sida. Grundlagsutskottet har särskilt betonat vikten av att förvaltningslagen och principerna för god förvaltning följs i fängelserna. Detta ställer mycket stora kompetens- och resurskrav på fängelserna. Utmaningen försvåras av resursbrist i fängelserna, det föråldrade anstaltsbeståndet och kontinuerlig överbeläggning.

Justitieombudsmannens övervakning av lagligheten i fängelser avslöjar ett särskilt stort antal brister. Justitieombudsmannens övervakning av fängelsernas verksamhet ger ständigt anledning till kritik och behov av att förbättra verksamheten. Det finns dock ingen anledning att rikta särskild kritik mot brottspåföljdsområdet eftersom en betydande del av de missförhållanden som upptäckts på brottspåföljdssidan är resursbaserade. Fängelsernas resurser är långt ifrån att vara ens nöjaktiga. Detta syns framför allt i form av brister i de aktiviteter som erbjuds fångarna och i att aktiviteter ställs in, att celldörrarna hålls stängda och i avdelningarnas öppettider. Resursbristen påverkar också säkerheten och tillgången till hälsovårdstjänster. I statsrådets redogörelse för rättsvården (SRR 13/2022 rd) har resursbristen inom brottspåföljdsområdet nu starkt lyfts fram.

Justitieombudsmannens berättelse har publicerats på justitieombudsmannens webbplats www.ombudsman.fi.

Ytterligare information ger informatör Citha Dahl, tfn. 09 432 3352.