Finlands nationella institution för mänskliga rättigheter

Den nationella människorättsinstitutionens struktur och verksamhet

Finlands nationella institution för mänskliga rättigheter utgörs av riksdagens justitieombudsman, Människorättscentret och dess människorättsdelegation. De nationella institutionerna för mänskliga rättigheter är självständiga och oberoende verksamhetsorgan som är inrättade genom lag vars uppgift är att främja och tillgodose de mänskliga rättigheterna. Deras ställning, uppgifter och sammansättning definieras av ett antal kriterier de s.k. Parisprinciperna som antogs av FN 1993. De nationella människorättsinstitutioner som erhåller A-status uppfyller fullständigt dessa kriterier. A-status har beviljats till ca 120 institutioner (januari 2017).

Finlands nationella institution för mänskliga rättigheter har beviljats A-status för åren 2014 - 2019. I och med statusen har människorättsinstitutionen yttranderätt i FN:s råd för mänskliga rättigheter och rösträtt i de nationella människorättsinstitutionernas världsförbund GANHRI. Finlands människorättsinstitution är aktiv i både GANHRIs och de nationella människorättsinstitutionernas europeiska nätverkets ENNHRIs verksamhet och är även med i deras styrelse från och med mars 2016.

Den nationella människorättsinstitutionen har även från och med år 2016 haft i lagstadgat specialuppdrag att främja, skydda och övervaka genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Den nationella människorättsinstitutionens verksamhetsmål

Finlands nationella institution för mänskliga rättigheter aktörernas gemensamma målsättningar är definierade i människorättsinstitutionens verksamhetsstrategi år 2014

I strategin fastställdes följande huvudmål för den nationella människorättsinstitutionen:

1.Den allmänna medvetenheten om, förståelsen av och kunnandet om de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ökar och respekten för dem blir starkare.

2.Bristerna i tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna identifieras och rättas till.


3.Den nationella lagstiftningen och de övriga normverken samt deras tillämpningspraxis säkerställer effektivt att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses.

4.Internationella människorättskonventioner sätts i kraft och andra människorättsinstrument införs utan dröjsmål och verkställs effektivt.


5.Principen om rättsstaten förverkligas.