Avgöranden och pressmeddelanden

Senaste pressmeddelanden Senaste pressmeddelanden

Pressmeddelanden om JO:s avgöranden publiceras om dessa har lett till åtgärder eller i övrigt kan vara av allmänt intresse.
Tillbaka

Inte lagstridigt att i efterhand välsigna inbördeskrigets offer

19.11.2007

Biträdande JO Jukka Lindstedt anser att religionsfriheten inte kränktes genom att man i efterhand välsignade under inbördeskriget avlidna som inte hört till kyrkan och begravts i massgravar.

I ett klagomål har JO ombetts pröva biskopen i Tammerfors stift Juha Pihkalas förfarande då han i maj 2006 på begäran av Tavastehus arbetarförening välsignade inbördeskrigets offer som begravts i massgravar på begravningsplatsen i Ahvenisto. Klaganden ansåg att förfarandet kränkte de avlidnas övertygelse, då biskopen utan varje avlidens och anhörigs samtycke eventuellt välsignade också avlidna som representerade olika trosuppfattningar och nationaliteter.

Biträdande JO anser att biskopen inte kränkte religionsfriheten genom att välsigna avlidna som inte hört till kyrkan, eftersom avlidna enligt gängse tolkning inte är subjekt för de mänskliga rättigheterna. Enligt de normer som gäller i vår kultur ska avlidna visas respekt. Biträdande JO anser att ärendet i första hand måste bedömas utifrån det kyrkoordningens bestämmelser om jordfästning av avlidna som inte hört till kyrkan. Enligt kyrkoordningen kan en avliden som inte tillhört kyrkan jordfästas bl.a. om de anhöriga anhåller härom och om den avlidne inte klart hade uttryckt en motsatt önskan.

Rum för tolkning

Enligt biträdande JO:s åsikt lämnar ärendet i flera avseenden rum för tolkning. För det första kan man fråga sig om de anhörigas åsikt kan tillmätas en avgörande betydelse när det gäller kollektiv välsignelse som sker i efterhand, nästan nittio år efter själva begravningen. Om så är fallet undrar man hur många anhöriga som måste tillfrågas och vems åsikt som avgör om de anhörigas åsikter går isär. Ytterligare en omständighet som gör det svårt att kartlägga de anhörigas åsikter är att ingen med säkerhet vet vilka som ligger i de olika massgravarna.

Enligt den lagstiftning som gällde år 1918 var det obligatoriskt att jordfästa avlidna.  Ett problem uppstår också om vi tänker oss att en avliden som hade önskat bli jordfäst inte blir välsignad idag på grund av att de anhöriga motsätter sig eller på grund av att den avlidne inte har några anhöriga. Ytterligare ett problem är att ingen med säkerhet vet den avlidnes gravplats.

Det är å andra sidan klart att det bland dem som ligger i massgravarna och i efterhand blivit välsignade kan finnas sådana som i livet varken tillhört - eller velat tillhöra - något trossamfund eller som varit av någon annan nationalitet. Det kan inte heller tillförlitligt utredas hur många av dem som nu välsignats skulle ha ställt sig negativa till en kyrklig välsignelse.

I samband med den kollektiva välsignelsen i Ahvenisto har det inte ens påståtts att någon anhörig uttryckligen motsatt sig denna förrättning på den grunden att det enligt vad som tillförlitligt kunnat utredas bland de avlidna funnits en släkting som bevisligen undanbett sig kyrklig välsignelse.


Närmast en symbolisk gest

Biträdande JO anser det vara klart att en förrättning som har en så stark historisk förankring som denna och dessutom är av en exceptionell karaktär inte kan bedömas på basis av gällande kyrkolagstiftning.

En kollektiv välsignelse av avlidna, utan att veta exakt vilka de var och hur många de är, kan framförallt ses som en symbolisk gest och ett uttryck för försoning samt som kyrkans medgivande av att den i den situation som rådde 1918 inte handlade i enlighet med den då gällande kyrkolagstiftningen.

Enligt grundlagen har kyrkan en självständig ställning i frågor som gäller kyrkolagen och kyrkans heliga förrättningar.  En kollektiv välsignelse kan väcka starka känslor men JO måste bedöma ärendet från strikt juridisk synpunkt. Med beaktande dels av att det är tolkbart om gällande kyrkoordning kan tillämpas på en i efterhand utförd kollektiv välsignelse av inbördeskrigets offer samt dels att kyrkoordningen i detta avseende ger prästen prövningsrätt, anser biträdande JO att det i ärendet inte framkommit juridiska skäl att klandra biskop Pihkalas förfarande.

Biträdande JO Jukka Lindstedts avgörande dnr 1473/4/06  i sin helhet (på finska).

Närmare upplysningar ger JO-sekreterare, föredragande Mikko Sarja, tfn (09) 432 3364.