Justitieombudsmannen överlämnade sin berättelse för år 2021 åt riksdagens talman

Riksdagens justitieombudsman (JO) Petri Jääskeläinen överlämnade sin verksamhetsberättelse för 2021 till riksdagens talman Matti Vanhanen tisdagen den 21 juni.

Berättelseåret präglades av en kraftig ökning av antalet ärenden samt av coronapandemin som på många sätt påverkade justitieombudsmannens verksamhet. Under året inkom, liksom föregående år, ett rekordantal klagomål. Antalet var sammanlagt 7 732. Det är cirka 700, eller nästan 10 procent, fler än år 2020 (7 059). Antalet avgjorda klagomål var också rekordstort, 7 892 klagomål. Även antalet utlåtandeärenden steg till en rekordnivå med 155 ärenden. Däremot gjordes på grund av coronapandemin betydligt färre inspektioner än normalt, till 39 mål.

Fördelningen av justitieombudsmannens och justitiekanslerns uppgifter förnyas

JO Jääskeläinen behandlar i sitt anförande i berättelsen den nya lagen om fördelningen av åligganden mellan justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justitieombudsman som träder i kraft 1.10 2022. JO ser lagreformen som historisk. Den hör till de mest betydande reformer som gjorts under justitieombudsmannainstitutionens 100-åriga existens.

Den nya lagen om fördelningen av uppgifter stärker justitieombudsmannens roll i synnerhet som övervakare av rättigheterna för och bemötandet av personer i sårbar ställning, samt även som övervakare av säkerhetsmyndigheternas verksamhet. Reformen minskar problemen till följd av att justitieombudsmannens och justitiekanslerns uppgifter överlappar varandra, förbättrar laglighetsövervakningens kvalitet och genomslagskraft samt stöder en enhetlig och konsekvent beslutspraxis.

I och med den nya lagen flyttas många stora ärendegrupper i första hand över till justitieombudsmannen för behandling. Därför förutsätter ett lyckat genomförande av reformen att man tryggar att justitieombudsmannen har tillräckliga resurser. Grundlagsutskottet har redan betonat vikten av att det reserveras tillräckliga resurser för laglighetsövervakningen.

Om effekten av justitieombudsmannens verksamhet

Biträdande justitieombudsman (BJO) Maija Sakslin framställer i sitt berättelseanförande en indelning, vars mening är att få syn på strukturerna i utvärderingen av genomslagskraften i den högsta laglighetskontrollen, såväl den externa som den interna.

För att kunna utvärdera den verksamhet genom vilken laglighetskontroll utövas, styra resurserna rätt och välja prioriteringarna för laglighetskontrollen måste man utvärdera laglighetskontrollens påverkan. En ökning av denna har under de senaste åren varit en målsättning som styrt justitieombudsmannens verksamhet.

Målsättningen är att laglighetskontrollens effekt ska styra bedömningen av åt vilket håll verksamheten riktas. Det förutsätter ändå att man går längre än till de enskilda fallen och ur ett vidare perspektiv skapar sig en bild av vilken inverkan justitieombudsmannens åtgärder och verksamhet kan ha.

Enligt BJO Sakslin har justitieombudsmannens verksamhet i varje fall följande effekter: tolkningseffekt, normativ effekt, förfarande- och organisationspåverkande effekt, förebyggande effekt, effekt när det gäller lagstiftningens kvalitet, effekt när det gäller allmänna rättsläror, politisk effekt samt effekt på rättsstatens verksamhet.

Justitieombudsmannen har som uppgift att se till att särskilt utsatta personers rättigheter tillgodoses. Ett ställningstagande som direkt påverkar individens ställning stärks också genom dessa andra sätt att utöva inflytande.

En stark rättsstat behöver starka domstolar

BJO Pasi Pölönen fäster i sitt anförande uppmärksamheten vid rättsstaten. För att rättsstaten ska hållas samman behövs alla dess tre centrala pelare – demokrati, rättskydd och mänskliga rättigheter. Alla dessa element måste vara stabila och starka i sig själva. Domstolarna är en väsentlig den av helheten.
 
Justitieombudsmannen har redan länge varit bekymrad över den svaga regleringen av domstolsväsendet i grundlagen och över den reglering som behövs för att garantera oberoendet. De senaste åren har det också väckts en välkommen debatt kring domstolarnas oberoende. En noggrannare reglering på grundlagsnivå av medlemsantalet och pensionsåldern i de högsta domstolarna har särskilt lyfts fram. Det har förts diskussion om att förstärka domstolsväsendets konstitutionella kontrollroll genom att slopa kravet på en uppenbar motstridighet i artikel 106 i grundlagen.

Justitieombudsmannen har upprepade gånger fäst uppmärksamhet vid rättsväsendets svaga resurssituation, rättegångarnas längd, nämndemannasystemets principiella problem samt det stora antalet domare som är anställda på viss tid. På senare tid har man inom laglighetsövervakningen framhållit synsättet att domstolarna inte ska ses som en del av statsförvaltningen på samma sätt som förvaltningsmyndigheterna.

De talrika ställningstagandena från justitieombudsmannen, representanter för domstolarna och riksdagens lagutskott om att domstolarnas basfinansiering är otillräcklig har inte realiserats ända till statens budgetförfaranden. Justitieministeriet har nu under berättelseåret inlett utarbetandet av en redogörelse över rättsvården, som är den första i sitt slag. Det är ett viktigt instrument för självvärdering inom rättsstaten. I detta sammanhang får lagstiftaren möjlighet att utöver resurserna även bedöma behovet av att se över den grundlagsenliga regleringen av domstolsväsendet.

Justitieombudsmannens berättelse har publicerats 21.6 2022 på justitieombudsmannens webbplats www.oikeusasiamies.fi och www.ombudsman.fi.

Ytterligare information ger kanslichef Jari Råman, tfn. 432 3333.