Äldre personer har förutsatts stanna på sina egna rum i upp till 10—14 dygn under coronapandemin i enheterna för äldrevård i samkommunen för social- och hälsovårdstjänster i Mellersta Nyland (Keusote). Enligt riksdagens biträdande justitieombudsman Maija Sakslin har denna så kallade vård i eget rum varit lagstridig.

Meningen med vården i eget rum har varit att undvika oskyddad kontakt med andra boende. Enligt ledningens anvisningar skulle den boende ha fått röra sig i enheten samt gå ut. I praktiken hade den boende sällan fått möjlighet att röra sig utanför rummet. Vården i eget rum har i många avseenden motsvarat isolering eller karantän.

Sakslin konstaterar att en person kan försättas i isolering eller karantän endast om det föreskrivits i lag. Ett sådant beslut som inskränker på fri- och rättigheter måste också kunna överklagas till förvaltningsrätten. Vård i eget rum hade inte getts med särskilt beslut, utan personalen som hade ett arbetsskift på serviceboendet kunde genom en lapp på den boendes dörr informera om av vården inletts, säger Sakslin.

— Begränsningen har riktats mot personer som inte omfattats av rätt till begränsning enligt lagen för smittosamma sjukdomar, betonar Sakslin. De anställda har ansett sig agera enligt instruktionerna.

BJO Sakslin utredde ärendet på eget initiativ. Därtill utfördes en inspektion av Jampankaarin palvelupihas enheter med effektiverat serviceboende.
— Enligt inspektionen har vård i eget rum använts för boende som antingen nyligen flyttat in i vårdenheten, eller som uträttat ärenden utanför enheten, även om det varit för en mycket kort tid, säger Sakslin.

Orsakerna som lett till lagstridigt förfarande

BJO Sakslin säger sig förstå orsakerna som ligger bakom vården i eget rum. Det har funnits en allvarlig oro över de boendes och de anställdas hälsa, och man har strävat till att skydda dem i en betungande situation som pågått länge. 

Keusotes anvisningar om vård i eget rum har lett till lagstridigt förfarande, eftersom man inte kunnat genomföra vården så att personen har kunnat röra sig utanför sitt rum på ett hälsosäkert sätt. I stället har personens rörelsefrihet i själva verket begränsats. Dessutom har rekommendationen i praktiken inte varit en rekommendation utan en bestämmelse, som har följts när villkoren för dess användning som anges i anvisningarna uppfyllts.

BJO konstaterar att samma problem upprepats flera gånger under pandemin.

— Rekommendationen har i praktiken blivit en bestämmelse. När spridningen av coronaviruset förhindrats har man begränsat rörelsefriheten också när det hade funnits lindrigare metoder, säger Sakslin.

BJO understryker att det ofta går att uppnå goda resultat genom att diskutera med de boende och deras anhöriga om lämpliga handlingsmetoder för att uppfylla hälsosäkerheten.

Eget initiativ 3360/2021 samt inspektionsprotokoll 4060/2021 har publicerats på justitieombudsmannens webbplats www.ombudsman.fi.

Tilläggsinformation fås av äldre justitieombudsmannasekreterare Lotta Hämeen-Anttila, tel 09 432 3353.