Biträdande JO Jussi Pajuoja anser att det inte är problemfritt att öppna och digitalisera brev som innehåller uppgifter t.ex. om någons hälsotillstånd, socialvård, bankaffärer eller partitillhörighet. Biträdande JO ber kommunikationsministeriet och Kommunikationsverket ta ställning till frågan, om det finns planer på att fortsätta med försöket att digitalisera post.

Försöket i Borgå

Våren 2010 inledde Itella Abp ett frivilligt försök med digital postservice i Andersböleområdet i Borgå. Försöket innebar att brevposten i glesbygdsområdet skannades och sändes till kunderna i elektronisk form.

Itella Abp avtalade med postmottagarna att vanliga 1 och 2 klass brev skulle sändas till dotterbolaget Itella Information Ab. Dotterbolaget öppnade och digitaliserade breven, om det var möjligt. Digitaliseringen skedde i lokaler som endast vissa arbetstagare som undertecknat ett avtal om tystnadsplikt hade tillträde till. Efter digitaliseringen förslöts breven och sändes till adressaten med vanlig post.

Breven sändes i elektronisk form till mottagarens personliga NetPosti-brevlåda. Försändelser som inte digitaliserats fördes till mottagaren som vanlig post. Till den kategorin hörde bl.a. masskorsband, brev av olämplig storlek och tidningar.

Digitaliseringsförsöket innebar ett ingrepp i brevhemligheten

Grundlagen tryggar vars och ens rätt till brevhemlighet gentemot utomstående. Rätten till brevhemlighet gäller både avsändaren och mottagaren. Eftersom slutna brev medan försöket pågick öppnades för digitalisering under postens transportprocess innebar detta ett ingrepp i den grundläggande rätten till brevhemlighet.

Försöket baserades på postservicelagens bestämmelse enligt vilken mottagaren kan ingå avtal med ett postföretag om avvikande arrangemang. Innan försöket inleddes ingick mottagaren ett avtal om att brev fick sändas till postens dotterbolag, som samtidigt fick mottagarens samtycke att öppna och digitalisera brev.

Biträdande JO anser att försöket inte var direkt lagstridigt. Det baserades på en generell reglering men å andra sidan på ett samtycke som givits ett annat företag än postföretaget. Man kan dock fråga sig om det speciella arrangemanget endast utnyttjades i syfte att kringgå det för postföretaget gällande ovillkorliga förbudet att öppna brev.

Samtycket bör vara genuint

Inom ramen för försöket var det inte möjligt att begränsa digitaliseringen t.ex. på grundval av avsändaren. Vilka brev som skulle digitaliseras var inte bestämt på förhand och ovisst också från kundens synpunkt. Brevens avsändare fick inte heller i något skede veta att breven eventuellt öppnades under transportprocessen.

Sålunda kunde exempelvis brev som innehöll känslig information från hälso-, sjuk- och socialvården eller från politiska organisationer bli öppnade och digitaliserade.

De som deltog i försöket upplystes på förhand om att digitaliseringen gällde all brevpost. Enligt biträdande JO:s åsikt var det emellertid oklart om försöksdeltagarna faktiskt hade insett att samtycket till att öppna brev gällde också post av synnerligen känslig natur.

Trots att försöksdeltagarna innan de ingick avtalet upplystes om att också brev från banker skulle digitaliseras, väckte detta faktum under försökets gång bekymmer och man beslöt därför stoppa försöket. Det största problemet var att försändelser som innehöll bankkort, PIN-koder och/eller nätbankskoder öppnades.

Försöket medförde också nytta

Postmottagarna hade också nytta av försöket. En kombination av traditionell och elektronisk postutdelning främjar den faktiska jämlikheten mellan postmottagarna. Servicenivån höjs t.ex. när det är fråga om ett område där begränsad utdelningsskyldighet gäller enligt postlagen.

Biträdande JO Jussi Pajuojas beslut 12.6.2012, dnr1207/2/10 i sin helhet.