Biträdande justitieombudsmannen kritisk till åklagarpraxis

30.3.2004

Biträdande justitieombudsman Ilkka Rautio anser det vara ytterst betänkligt att åklagare som motivering för beslut om åtalseftergift anför att gärningsmannen är otillräknelig. Han framhåller att behovet att förverkliga det straffrättsliga ansvaret är särskilt starkt när det är fråga om allvarliga brott.

Rautio framhåller också att förutsättningarna för att bedöma om gärningsmannen är otillräknelig i allmänhet är betydligt sämre i det skede då åtalsprövningen görs än under domstolsbehandlingen. Domstolen kan nämligen vid behov inhämta ny utredning om saken. Dessa omständigheter borde höja tröskeln för att meddela åtalseftergift på grund av otillräknelighet. Rautio anser det över huvud taget vara betänkligt att vid andra än relativt lindriga brott besluta om åtalseftergift med motiveringen att gärningsmannen är otillräknelig.

Biträdande justitieombudsmannen baserar sitt ställningstagande på fall som uppdagats i samband med hans inspektioner. I det första fallet hade en häradsåklagare i Riihimäki beslutat att inte åtala en man som två gånger med sin personbil kört ut i filen för mötande trafik. Den första gången hade föraren i en mötande bil lyckats väja och undvika en frontalkrock. Bilarnas sidor stötte emellertid mot varandra. Den andra gången körde personbilen in i en mötande paketbils framparti. I ett försök att väja körde den mötande bilen av vägen och hamnade på taket. Paketbilsföraren meddelade vid förundersökningen att han skulle yrka på att personbilsföraren döms för dråpförsök.

Häradsåklagaren motiverade sitt beslut om åtalseftergift med att gärningen med beaktande av personbilsförarens sjukdomshistoria kunde sättas i samband med hans självmordsbenägenhet. Enligt åklagarens uppfattning förstod personbilsföraren inte den faktiska arten av sin gärning och hans förmåga att kontrollera sitt beteende var nedsatt.

I ett annat fall som kommit till biträdande justitieombudsman Rautios kännedom hade en häradsåklagare i Orimattila med hänvisning till skälighetsgrunden beslutat att inte åtala en man för våldtäktsförsök eftersom han enligt ett läkarutlåtande hade nedsatt psykisk prestationsförmåga samt begränsad förmåga att förstå sin gärnings rättsstridighet och konsekvenser.

Biträdande justitieombudsman Rautio anser att de nämnda fallen tyder på en oenhetlig åklagarpraxis vid åtalsprövning i situationer där man med en högre eller lägre grad av sannolikhet vet att den åtalade är otillräknelig. Praxisen förefaller inte heller i alla avseenden stämma överens med riksåklagarens anvisning. Rautio har därför beslutat undersöka dessa ärenden närmare.

Det har av tradition ansetts vara domstolens sak att bedöma om en åtalad är tillräknelig eller inte. I riksåklagarens anvisningar från år 2000 anses det emellertid att åklagaren vid åtalsprövningen kan göra bedömningen att gärningsmannen vid gärningstidpunkten saknade förståndets fulla bruk och på denna grund låta bli att väcka åtal. Riksåklagaren konstaterar i sitt utlåtande till biträdande justitieombudsmannen att bevisningen när det gäller personbilsförarens hälsotillstånd inte är stark, vilket talar för att fallet skall behandlas i domstol. Riksåklagaren har följaktligen beslutat ta upp detta ärende och våldtäktsförsöket i Orimattila till ny åtalsprövning.

Närmare uppgifter ger referendarierådet Eero Kallio, tfn (09) 432 3342.

Biträdande justitieombudsmannens beslut nr 2842/2/02 i sin helhet.