Finansministeriet och tullen handlade inte klandervärt genom att begränsa återbäringen av mervärdesskatt på bilskatten för importbilar till att gälla beslut som fattats efter 2006 och till anhängiga ärenden, trots att momsen uppburits i strid med EU-rätten.

Biträdande JO Maija Sakslin har tagit ställning till flera klagomål gällande tidsfristerna för återbäring av moms på bilskatt.

Moms på bilskatt uppbars i enlighet med bilskattelagen fram till mars 2009, då EG-domstolen ansåg att skatten stred mot EU-rätten

Lagligt begränsning av återbäringarna

JO har fått klagomål där det anses att momsen på bilskatten var stridande mot EU-rätten redan år 2002. Det året gav EG-domstolen sitt beslut om Finlands bilbeskattning i det s.k. Siili-målet.

Enligt biträdande JO:s åsikt kan man av EU-rätten inte dra den slutsatsen att momsen måste återbäras i större utsträckning än vad som föreskrivs i den lag som stiftats om återbäringsförfarandet.

Sakslin gör i sitt beslut en bedömning av de nationella myndigheternas skyldighet att vid-ta åtgärder, mot bakgrund av EG-domstolens dom. Hon bedömer också domens retroaktiva verkan.

Sakslin anser att tullens förfarande i återbäringsärendet är förenligt med bilskattelagens bestämmelser om ändringssökande. I de aktuella fallen där det inte fanns något lagakraftvunnet beslut om beskattningen behandlade tullen återbäringarna som rättelseärenden.

Det kan inte heller påvisas att finansministeriets förfarande var lagstridigt.

EG-domstolen: moms på bilskatt strider mot EG-rätten

Före EG-domstolens dom i mars 2009 uppbars med stöd av bilskattelagen en skatt motsvarande moms på bilskatten. EG-domstolen ansåg då att Finlands momsbeskattning stred mot gemenskapsrätten.

Enligt EU:s rättspraxis måste medlemsstaterna till de skattskyldiga återbära skatter som har konstaterats strida mot gemenskapsrätten. Efter den nämnda domen stiftades i Finland en s.k. återbäringslag enligt vilken återbäringen begränsades till beskattningsbeslut som fattats efter 2006 och till anhängiga beskattningsbeslut

Antalet bilskattebeslut som kunde leda till momsåterbäring var uppskattningsvis ca 53 000 och återbäringsbeloppet var sammanlagt ca 40 - 50 miljoner euro. Återbäringen uppgick i medeltal till ca 900 euro per beskattat fordon.

Tidsfrister enligt nationella bestämmelser

Biträdande JO Sakslin konstaterar i fråga om tidsfristerna för återbäringen att EU:s medlemsstater får tillämpa nationella procedurbestämmelser om dessa är förenliga med EU-rättens likvärdighets- och effektivitetsprinciper. Procedurerna och tidsfristerna bestäms enligt respektive medlemsstats nationella rättsordning.

De bestämmelser som tillämpas på återbäring av skatter som uppburits i strid med EU-rätten får dock inte vara oförmånligare än de bestämmelser som tillämpas på återbäring av motsvarande prestationer som uppburits i strid med nationell lagstiftning. De nationella tidsfristerna måste också vara skäliga. En tidsfrist på tre, fyra år anses vara skälig.

I nationell lag kan för överklagande också bestämmas en tidsfrist som begränsar återbäringarna tidsmässigt. Eftersom tidsfristen är baserad på lag anser Sakslin att de skattskyldiga inte grundlöst blivit särbehandlade.

Avgörandena tar inte ställning till möjligheten att få skadestånd enligt gemenskapsrätten.

Biträdande JO bedömer tjänstemännens ställningstaganden

JO har också fått ett klagomål med anledning av att en äldre regeringssekreterare vid finansministeriet i offentligheten uttalat sig om bilbeskattningens och bilprisernas utveckling under den närmaste framtiden. Enligt klagandens åsikt gav tjänstemannen felaktig information t.ex. om beredningen av ändringar i bilskattelagstiftningen samt om ändringarnas betydelse för bilpriserna och bilmarknaden.

Regeringssekreteraren hade i en artikel som 2001 publicerades i tidningen AKE-lehti bl.a. konstaterat att "enligt aktuella bedömningar finns det således ingen anledning att överväga ändringar i bilbeskattningen". Vidare konstaterade han att konsumenterna misstar sig om de tror att priset på nya bilar går ner om beskattningen av begagnade importbilar ändras.

Enligt den utredning som JO fått fattades det politiska beslutet om att sänka bilskatten inte förrän i november 2002.

Sakslin konstaterar att spekulationer om framtida politiska beslut som gäller bilskattens nivå har en avsevärd betydelse för hela bilbranschen. Hon anser sålunda att en tjänsteman som uttalar sig om bilbeskattningens utveckling måste iaktta försiktighet, men samtidigt får tjänstemannen inte glömma att statsförvaltningen ska förmedla information till stöd för medborgarnas beslutsfattande.

Biträdande JO anser att regeringssekreteraren inte framförde någonting sådant som inte stämde i det dåvarande skedet av beredningen. Hon anser sålunda att regeringssekreteraren inte förfor felaktigt.

Finansministeriet tog i sitt yttrande inte ställning till regeringssekreterarens förfarande.

Några klagande kritiserade också en tulldirektör och en förvaltningsrättsdomares uttalan-den om momsåterbäringarnas förenlighet med EU-rätten.

Biträdande JO konstaterar till denna del att det var fråga om sådana uppfattningar om tolkning av lagstiftningen, rättspraxis och myndigheters arbetssituation som en tjänsteman framfört i tjänsten. Hon anser sig inte ha anledning att befatta sig med tjänstemäns ordval i enskilda fall. Vidare anser hon med stöd av utredningen att tjänstemännens förfa-rande inte var lagstridigt.

Biträdande JO Maija Sakslins beslut dnr 990/2009 och dnr 1009/2009 kan i sin helhet (på finska).

Närmare information ger referendarieråd Riitta Länsisyrjä, tfn (09) 432 3363.