Polisinrättningen i Egentliga Finland hade beslagtagit materialet hos en person som misstänktes för försök till grov utpressning. Undersökningsledaren beslöt att materialet skulle förstöras för att det inte senare skulle kunna användas i brottsligt syfte.

Kommissarien hade före sitt beslut diskuterat lagtolkningen med häradsåklagaren. Denne var av samma åsikt. Pajuoja anser att det dock var undersökningsledaren, som bar huvudansvaret för att materialet förstördes, eftersom det var han som hade fattat beslutet.

Biträdande JO Pajuoja konstaterar att det beslagtagna materialet borde ha fogats till bevismaterialet och att det skulle ha fått förstöras först efter att domen vunnit laga kraft.

I sitt beslut beaktar biträdande JO att undersökningsledarens och åklagarens avsikt var att förhindra att bilderna senare kom ut i offentligheten eller på nytt användes i utpressningssyfte. De ville skydda målsäganden mot nya lidanden och förhindra att materialet användes för att begå brott.

Pajuoja anser att man hade kunnat uppnå samma syfte genom att hålla materialet i polisens förvar och sekretessbelägga det, varefter domstolen hade fått avgöra om materialet skulle förstöras.

Enligt en uppfattning som framfördes i tingsrätten skulle de förstörda negativen eventuellt ha kunnat användas för att ta fram skarpare fotografier som kunde ha stött den åtalades version.

Domstolens uppgift

Enligt strafflagen är det domstolens sak att besluta om förverkandepåföljder. Enligt tvångsmedelslagen ska ett beslagtaget föremål förvaras sådant det är.

Biträdande JO Pajuojas beslut 22.11.2011, dnr 3425/4/2010 i sin helhet (på finska).

Närmare information ger referendarierådet Eero Kallio, tfn (09) 4321 (riksdagens växel).