JustitieombudsmannenKlagomål till riksdagens justitieombudsmanJO:s avgöranden och ställninstagandenMeddelanden och publikationerMänniskorättcentretRiksdagens justitieombudsmans -  startsidan
Kielivalinnat Suomi Svenska English Sámi Teckenspråk Viittomakieli Deutsch Français Eesti По-русски
Sök avgöranden
barn*, Vasa hovrätt*
Detaljerad sökning
Sökhjälp

Ombudsmannen på Facebook

Arkadiagatan 3
00102 Riksdagen
Telefon: (09) *4321
Telefax: (09) 432 22 68
E-post:
ombudsman(at)riksdagen.fi


Grundandet av människorättscentret är en historisk reform
JO har överlämnat sin berättelse för år 2010 till riksdagen

Onsdagen 8.6.2010 överlämnade riksdagens justitieombudsman (JO) Petri Jääskeläinen sin verksamhetsberättelse för år 2010 till riksdagens talman.

Liksom under tidigare år inleds berättelsen av varsitt anföranden av JO och de biträdande justitieombudsmännen Jussi Pajuoja och Maija Sakslin.


Tillsynen över de grundläggande rättigheterna effektiveras

JO Petri Jääskeläinen behandlar i sitt anförande den lagreform genom vilken en nationell institution för mänskliga rättigheter inrättas i Finland i enlighet med de s.k. Parisprinciperna som antagits av FN. Samtidigt ska förfarandet vid behandlingen av klagomål utvecklas. JO anser att reformerna är av historisk betydelse.

Vid JO:s kansli inrättas i början av år 2012 ett människorättscenter, som har en människorättsdelegation. Centret kommer i operativt avseende att vara självständigt och oberoende, men i administrativt avseende utgöra en del av JO:s kansli. Centret ska svara för olika allmänna uppgifter som gäller främjande, tryggande och uppföljning av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, men centret ska inte behandla klagomål.

Det är väsentligt att den nationella människorättsinstitutionen består av tre delar, dvs. av Människorättscentret, människorättsdelegationen och JO:s nuvarande verksamhet. Därigenom blir institutionens uppgifter och befogenheter så omfattande som möjligt.

Enligt JO Jääskeläinen behövs institutionen för det internationella samarbetet. I vissa internationella sammanhang kan det vara en direkt förutsättning för närvaro- och yttranderätten att institutionen har en sådan status som överensstämmer med Parisprinciperna.

Människorättsinstitutionen behövs också av rent nationella skäl. Genom denna institution samordnas de splittrade strukturerna inom den verksamhet som berör de mänskliga rättigheterna i Finland och den erbjuder ett forum för samarbete och koordinering.

De nya bestämmelserna om behandlingen av klagomål, som trädde i kraft i juni 2011, gör det möjligt att inrikta resurserna på sådana fall där JO kan hjälpa klaganden eller där JO:s åtgärder har verklig betydelse för lagarnas efterlevnad, rättssäkerheten eller tillgodoseendet av de grundläggande rättigheterna. Detta ökar effektiviteten i JO:s verksamhet.

Sammantaget utgör dessa reformer begynnelsen av en ny era, som kommer att förstärka individens rättsskydd och öka respekten för de grundläggande rättigheterna.
 
Knagglig start för den nya regionförvaltningen

Biträdande JO Jussi Pajuoja behandlar i sitt anförande den reform av regionförvaltningen som innebar att länen och länsstyrelserna upphörde att existera år 2010. Samtidigt upphörde verksamheten vid arbets- och näringscentralerna, de regionala miljöcentralerna, miljötillståndsverken, vägdistrikten och arbetarskyddsdistrikten. Uppgifterna överfördes till sex nya regionförvalt-ningsverk (RFV) och femton närings-, trafik och miljöcentraler (ELY-centralerna).

Pajuoja konstaterar att de nya ämbetsverken anses vara komplicerade och att beredningsarbetet inte var slutfört när reformen trädde i kraft.

Till exempel styrde undervisnings- och kulturministeriet före regionförvaltningsreformen fem bildningsavdelningar vid länsstyrelserna. Efter reformen styr ministeriet sammanlagt 21 enheter.

Det finns en risk för att splittringen leder till att ingen längre har en helhetsbild av undervisnings- och bildningsväsendets tillstånd inom olika områden.

En annan stötesten har varit att datasystemen varit halvfärdiga och fungerat dåligt, vilket har försvårat både myndighetsarbetet och kundbetjäningen. Det var meningen att ärendehanteringssystemet VALDA skulle ha varit klart då ämbetsverken inledde sin verksamhet i början av 2010. Så var inte fallet. Exempelvis under biträdande ombudsmannens inspektion av RFV och ELY-centralen i Uleåborg i november 2010 framgick det att ämbetsverken använde inalles fem gamla diariesystem i fyra olika nät.

Reformen baserar sig på de 19 landskapen. Problemet är att dessa är så små. Landskapens befolkningsunderlag är i allmänhet inte tillräckligt för ämbetsverk med full service. Av regionförvaltningsverken är det endast Lapplands RFV som verkar i ett enda landskap, dock utan att tillhandahålla tjänster inom alla ansvarsområden. Svårigheten att organisera ELY-centralerna på landskapsnivå framgår av att endast nio centraler ger full service inom alla ansvarsområden.

Vilken framtid har regionförvaltningsverken och ELY-centralerna? Vid en inspektion tillfrågades direktörerna för dessa ämbetsverk hur de väntar sig att deras organisationer ska se ut om tio år.

Svaret var att det i stället för två ämbetsverk kommer att finnas endast ett och att färre än tio ämbetsverk återstår i hela landet.


Grundlagens bestämmelse om ansvaret för miljön har fått en större rättslig betydelse

Biträdande JO Maija Sakslin behandlar i sitt anförande den ökade betydelse som den bestämmelsen om ansvaret för miljön har fått inom laglighetskontrollen. Bestämmelsen ingår i kapitlet om de grundläggande fri- och rättigheterna i grundlagen.

Enligt 20 § i grundlagen bär var och en ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet. Den offentliga makten ska eftersträva att trygga var och en rätt till en hälsosam miljö och möjlighet att påverka beslutsfattandet som gäller deras livsmiljö.

Hos JO utgörs miljöärendena bl.a. av frågor om planläggning, byggande, natur- och miljöskydd samt miljötillstånd. Klagomålen gäller allt oftare brister i möjligheterna att påverka beslutsfattandet

i ärenden som rör den egna livsmiljön samt att få tillräcklig information. Ofta handlar klagomålen också om att parterna inte blivit tillräckligt hörda. JO får ofta klagomål om passiva myndigheter, till exempel om att myndigheterna inte tillräckligt effektivt har övervakat djurens välmående eller ingripit i påstådda försummelser inom djurhållningen. Å andra sidan ska JO också övervaka att tillsynsmyndigheterna följer lagen och inte överskrider sina befogenheter.

Strax efter att reformen av de grundläggande rättigheterna trädde i kraft, tillämpades grundlagens 20 § årligen i två eller tre avgöranden. Numera ingår en hänvisning till denna bestämmelse redan i 6-8 avgöranden årligen.

Det väsentliga är att bestämmelsen om ansvaret för miljön har fått en större rättslig betydelse i JO:s verksamhet. Denna förändring är viktigare än ökningen av antalet ärenden. Det förefaller som om bestämmelsen gradvis har förändrats från en riktgivande politisk och moralisk förpliktelse till en genuin grundläggande rättighet, som har en stor betydelse för hur JO utövar sin prövningsrätt.

I JO:s  avgöranden syns detta framför allt genom en betoning av det allmännas och individens ansvar samt genom att framhålla att beslutsfattandet ska bygga på växelverkan.

De flesta klagomålen gällde polisen, social- och hälsovården samt fängelserna

Till JO inkom närmare 4 100 klagomål under året 2010. Hälften av klagomålen hörde åter till några stora ärendegrupper: polisen, socialvården, hälso- och sjukvården samt fångvården.

Under de senaste tio åren har antalet klagomål ökat med ca 65 %. Den viktigaste orsaken är ökningen av klagomål i de stora ärendegrupperna. Drygt hälften av klagomålen kommer per e-post.

Vid JO:s kansli avgjordes under år 2010 sammanlagt ca 4000 klagomål.

Flera åtgärder än förr

Av samtliga avgjorda klagomål under år 2010 var 782, nästan 20 %, sådana som föranledde åtgärder.

Antalet avgöranden som lett till åtgärder har ökat under de senaste åren. JO:s åtgär-der består av framställningar, uppfattningar, anmärkningar och åtal.

Också merparten av åtgärderna gällde polisen, social- och hälsovården samt fångvården. Detta motsvarar också trenden på längre sikt.

Domstolarna, skattemyndigheterna, åklagarna och socialförsäkringen föranleder å andra sidan betydligt färre åtgärder. En bidragande orsak till detta är att klagomålen ofta gäller domstolsbeslut, som JO i allmänhet inte kan befatta sig med.

Flera inspektioner än föregående år

Till JO:s uppgifter hör också att inspektera ämbetsverk och inrättningar. Till de viktigaste inspektionsobjekten hör fängelserna, polisfängelserna, de psykiatriska sjukhusen och försvarsmaktens enheter. Under 2010 inspekterades 68 objekt, vilket var fler än året innan.

JO:s berättelse publiceras på finska och svenska. Dessutom publiceras ett sammandrag på engelska.

Närmare information ger informatör Kaija Tuomisto, tfn (09) 432 3352.
 
Berättelsen 2010 (pdf, 4,3 Mt)

 

 



[9.6.2011]

Skriv ut Till första sidan Tillbaka Upp Feedback


Mera pressmeddelanden

11.7.2014
Avrundningen av rundradioskatten är problematisk för småinkomsttagare
BJO Sakslin kritiserar Skatteförvaltningen
 
26.6.2014
Hjälpmedel för medicinisk rehabilitering utlämnas på varierande grunder
Justitieombudsmannen betraktar praxis som lagstridig
 
10.6.2014
Den maximala behandlingstiden för klagomål pressades ned till ett år

JO överlämnade sin berättelse för år 2013 till riksdagens talman

 
29.4.2014
JO hittade inget att anmärka på myndigheternas agerande i samband med flygtransporterna av fångar
Alla uppgifter gällande flygningarna var inte längre tillgängliga
 
3.4.2014
Ny arbetsfördelning mellan justitieombudsman och de biträdande justitieombudsmännen
 
Pressmeddelandearkivet

Share